onsdag, juli 12, 2006

Sovdags

Jag vill aldrig riktigt gå och lägga mej
för det är som att erkänna förlusten av ännu en dag
som kunde ha använts till så mycket mer
panik över år som bara blir fler och fler

Natten som söver tills morgonen vaknar
stressen därimellan
över allt som vi saknar
Vems drömmar spenderar du dina dagar med att förvanska
det är så vi lär oss handskas med ovissheten, friheten

vi kortar vår synfält tills vi inte ser mer
än tippen av vår näsas ego
vi bygger vår lilla värld omkring oss
som av lego, bitar som faller på plats, som passar ihop och tas isär
leka familj här leka familj där

På natten drömmer vi drömmar
som härstämmar från långt långt inne
i det allra djupaste av vårt lilla sinne
programerade från barnsben
aktiveras vårt minne
information om uppsatta mål
långt innan vårt första livsvrål
klart man skriker om allt som önskars, drömms, görs
är förprogramerade program som körs

en strävan, bävan
efter uppskattning
det är den som skapar våran uppfattning om drömmar
kan dina drömmar ledas tillbaka till händelser som ingav uppmuntran?

du drömmer andras drömmar
du lever någon annans liv
går i helt fel riktning
med gigantiska kliv
vakna

1 Comments:

Blogger Maria said...

This is very najs Olsson. Jag känner igen mig väldigt mycket i den fast du påstår att jag är ett av dom barnen som var säkra och starka... Jag tycker du känns säkrare och starkare än dom flesta, annars skulle du väl föjlt dom blint?

En grej bara. Jag fattade först inte vad du menade med bondtjej... Jag trodde typ du menade bonde, kossor ute på landet sådär. Det kanske bara är jag, annars brukar man ju kalla dom bondbrudar :P

5:12 em  

Skicka en kommentar

<< Home