Jag är trött på dej

Jag är trött på dej
men det är ju lätt att miss ta, sej
som hans små beundrare som följer tätt på rad
blint följer den fula ankungen som leker svan
de är gänget som styr här i trakten
kåkstaden är hans hem
bråkstaken är hans medfödda benämmning
född utan hämmning, utan empati, sympati
med doktorsgrad i våld, knark och utanförskap
född utanför systemet
ännu ett barn av sin stad
med diagnostiserad stördhetsgrad
lätt dyslexi, ad/hd, damp, aspergers syndrom
människor som faller för hans medfödda charm
med eftersmak av bitter arom
älskat och hatat problem barn
hänger oftast på stan
dricka bers och kröka
redan kostat samhället uppåt nån miljon
och det lär väll öka
gick fordon, levande fördom
ungdom som tappat tron
barn utan hemstation

jag är trött på dej
som trackar ner på andra
som kommer rätt lätt undan
för "han är ju såndär"
hans mamma övergav honom
hans pappa är alkis på stan
man har hört det lite för många gånger
man blir rätt van
ingen ursäkt krävs för brist på respekt
faktum är att för många kommer undan för lätt
visst kan även jag se bristerna i systemet men vart sitter felet, är det arv eller miljö?
vart ska det sluta, ska någon behöva dö innan vi blir av med denna samhällsbörda
är du tillräktligt störd för att mörda?
alla behöver bli älskade
men det är svårt att älska någon som skjuter dödande skott till svar
som trampar ner din värdighet gång på gång
vi känner alla ett problembarn
som tar mer än han ger
sen ler sådär förföriskt
att man inte kan annat än förlåta
men du är mer än jag kan tillåta

så jag drar nu

tar mej så långt bort man kan komma

från dej

du som bränner din signatur
i mitt hjärtas muskel

jag är trött på dej