Sovdags

Jag vill aldrig riktigt gå och lägga mej
för det är som att erkänna förlusten av ännu en dag
som kunde ha använts till så mycket mer
panik över år som bara blir fler och fler

Natten som söver tills morgonen vaknar
stressen därimellan
över allt som vi saknar
Vems drömmar spenderar du dina dagar med att förvanska
det är så vi lär oss handskas med ovissheten, friheten

vi kortar vår synfält tills vi inte ser mer
än tippen av vår näsas ego
vi bygger vår lilla värld omkring oss
som av lego, bitar som faller på plats, som passar ihop och tas isär
leka familj här leka familj där

På natten drömmer vi drömmar
som härstämmar från långt långt inne
i det allra djupaste av vårt lilla sinne
programerade från barnsben
aktiveras vårt minne
information om uppsatta mål
långt innan vårt första livsvrål
klart man skriker om allt som önskars, drömms, görs
är förprogramerade program som körs

en strävan, bävan
efter uppskattning
det är den som skapar våran uppfattning om drömmar
kan dina drömmar ledas tillbaka till händelser som ingav uppmuntran?

du drömmer andras drömmar
du lever någon annans liv
går i helt fel riktning
med gigantiska kliv
vakna

Jag är trött på dej

Jag är trött på dej
men det är ju lätt att miss ta, sej
som hans små beundrare som följer tätt på rad
blint följer den fula ankungen som leker svan
de är gänget som styr här i trakten
kåkstaden är hans hem
bråkstaken är hans medfödda benämmning
född utan hämmning, utan empati, sympati
med doktorsgrad i våld, knark och utanförskap
född utanför systemet
ännu ett barn av sin stad
med diagnostiserad stördhetsgrad
lätt dyslexi, ad/hd, damp, aspergers syndrom
människor som faller för hans medfödda charm
med eftersmak av bitter arom
älskat och hatat problem barn
hänger oftast på stan
dricka bers och kröka
redan kostat samhället uppåt nån miljon
och det lär väll öka
gick fordon, levande fördom
ungdom som tappat tron
barn utan hemstation

jag är trött på dej
som trackar ner på andra
som kommer rätt lätt undan
för "han är ju såndär"
hans mamma övergav honom
hans pappa är alkis på stan
man har hört det lite för många gånger
man blir rätt van
ingen ursäkt krävs för brist på respekt
faktum är att för många kommer undan för lätt
visst kan även jag se bristerna i systemet men vart sitter felet, är det arv eller miljö?
vart ska det sluta, ska någon behöva dö innan vi blir av med denna samhällsbörda
är du tillräktligt störd för att mörda?
alla behöver bli älskade
men det är svårt att älska någon som skjuter dödande skott till svar
som trampar ner din värdighet gång på gång
vi känner alla ett problembarn
som tar mer än han ger
sen ler sådär förföriskt
att man inte kan annat än förlåta
men du är mer än jag kan tillåta

så jag drar nu

tar mej så långt bort man kan komma

från dej

du som bränner din signatur
i mitt hjärtas muskel

jag är trött på dej